I Lundagård sticker vintergäcken upp. Att de vågar! Så råkallt som det är. Inte bara i luften. Utan i världen. Hade de gula blommorna haft något förnuft hade de väntat nere i myllan ett bra tag till och sen försiktigt tittat fram för att se om det blivit varmare.
Så känner jag det. Men inser att vintergäck står på livets sida. Där måste man sticka ut. Inte för att sticka, fly eller skada någon. Men för att bjuda motstånd, mot kylan. Mot hatet.
Därför är jag glad att vintergäck inte är så förnuftiga. Bara modiga. Beredda på ännu några frysgrader.
Medan vi försöker hämta oss från chocken och sorgen över terrordåden på andra sidan sundet så inväntar vi nyanserna i samtalet. Visst vill vi försvara yttrandefrihet. Däremot inte rätten att hetsa mot andra människor eller mot andra grupper.
Hur svårt kan det vara? Vissa distinktioner är lika nödvändiga som vägmärken för att inte köra i diket.[/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]
