Scen: Ett kulturellt skärgårdsliv. Utanför fönstret förtöjda båtar. Innanför idel bokhyllor.

Jo, det har hänt att han bytt böcker mot kräftor.

Platsen är Bohus-Björkö, en ö ett par mil från Göteborg. Färja krävs.

Här lever sedan många år förläggaren David Karlsson, ett slags både utpost och värn i det svenska utgivarlandskapet. Skötebarnet är Korpen, förlaget som firade femtio år i fjol och som är ett av branschens många eldsjälsdrivna enmansförlag. Ekonomin? En liten lön till honom själv.

Yrkeslivet i kulturens tjänst har fler grenar. 1994 fick David Karlsson frågan om att bli redaktör för anrika Ord & Bild och tackade ja. Tidskriften hade på 1980-talet flyttat till Göteborg, vilket lett till ett antal avknoppningar i stadens kulturliv. Han var också med om att starta Nätverkstan, ett viktigt centrum för oberoende, småskalig kultur.

David Karlsson är även bekant med de kulturpolitiska korridorerna; han var sekreterare i 2009 års statliga kulturutredning.

Men nu är vi här, vid ett bord täckt av Korpen-titlar. David Karlsson är nyhemkommen från helgens bokmässa i Angered, och det är dit han passar bollen när jag frågar hur det är att vara bokförläggare 2026. Det vill säga i en tid präglad av e-böcker, strömningstjänster och förändrade läsvanor.

Bokmässor som den i Angered illustrerar nämligen två tids­typiska saker, enligt David Karlsson.

– Där träffar man människor som verkligen är nyfikna, intresserade och vill läsa även tjocka böcker. Men man ser också hur detta läsande närmast blivit en undergroundkultur.

Förändringarna i förlagsvärlden är kända. De handlar om ökad ägarkoncentration och ljudboksproduktionens effekter. Och om kvalitetslitteraturens villkor.

– Förläggarföreningen kom förra hösten med en rapport. I antal titlar räknat ges mer än hälften av kvalitetslitteraturen i Sverige ut av små- eller mikroföretag. Alltså sådana som har en till två anställda eller är rena hobby­förlag. Det är en helt avgörande förskjutning som samhälleligt och kulturpolitiskt inte är bra.

Tidigare hade Korpen en stor andel kurslitteratur. Marknaden har krympt kraftigt; studenter läser inte böcker på det sätt de gjorde förr. Men David Karlsson vägrar ge upp sin tro på ordet. Vänta tio, tjugo år, säger han. De sociala medierna kommer föda en motreaktion, bokläsningen är inte död.

Han är förläggaren som kunde ha gjort akademisk karriär. De formande åren tillbringades i Lund, i bagaget finns en oavslutad avhandling i idéhistoria.

Mest formande av allt var mötet med Gustaf Wingren, professor i systematisk teologi och ett av skapelseteologins stora namn. David Karlsson var en av Wingrens studenter. Han minns sina möten med Gustaf och hustrun Greta Hofsten.

– De gjorde ett enormt intryck, jag var ju bara 24 år. Vi kom varandra nära. De var faktiskt här och hälsade på långt senare då jag och min fru flyttat ut hit. Greta gillade att fiska makrill.

Som en båge mellan nu och då spänner Korpens utgivning på teologiområdet. Framför oss ligger böcker av Elisabeth Gerle, Ewa Lindqvist Hotz, Ola Sigurdson och Bengt Kristensson Uggla. Och, förstås, ett antal Wingren-volymer.

I Korpens utbud har alltid funnits en avdelning med existentiellt tema. Med David Karlsson vid rodret märks också ett mer teologiskt stråk.

– Jag är inte så kyrklig själv, men jag har en föreställning om att de här verkligen behövs för kyrkans liv.

David Karlsson kommer ur frikyrklighetens fromma gemenskap. Den som har många goda sidor men som också ofta leder till ett behov av att erövra världen – som om denna var något annat.

– Det Wingren säger är att när du går ut i världen är Gud redan där. Den typ av teologi som säger att de fromma måste gå ut i världen för att ställa saker till rätta utifrån föreställningen om en särskild, kristen etik eller en kristen politisk agenda – den har inte fattat någonting, menade Wingren.

Jag frågar David Karlsson om Korpens teologiska utgivning i relation till uttalat kristna förlag. Han skrattar till. Begreppet ”kristna förlag” är absurt, säger han.

– Det finns bokförlag, punkt. Det är klart att många förlag är nischade, men den skapelseteologiska tanken måste ju vara att böcker kommer ut i världen.

Nog finns det skäl att känna hopp om teologisegmentet. Kyrkligt aktiva och anställda hör till en grupp i samhället som läser mer böcker än andra. Det är åtminstone David Karlssons slutsats efter förläggarkarriärens samlade bokmässor.

Hoppet finns också i tidsandan, i religionens så kallade nya synlighet. David Karlsson vill både rida på och vara en motkraft till den andliga vågen. Han ser med förvåning på utvecklingen.

– Sedan jag läste teologi har kulturklimatet skiftat hundra­åttio grader. På kulturradikala Dagens Nyheter sitter en kulturchef som är from som ett lamm, säger David Karlsson och syftar på DN:s Björn Wiman.

Plötsligt är det nästan lite fint att vara kristen.

– Okej, men vad betyder det? Vad är det för fromhet man skyltar med? Det är väl där jag känner att Korpen kan bidra till en mer kvalificerad teologisk reflektion i denna postsekulära tid.

Förmiddag övergår i lunch. En flakmoped kör förbi och David Karlsson går iväg för att köpa bröd till nässelsoppan. Jag sitter ensam i huset då dörren öppnas med ett ”Hallå?” och Birgitta Westlin stiger in. Hon är präst på grannön Öckerö men bor här, alldeles runt hörnet. Vänskapen till David Karlsson går långt tillbaka och sopplunchen får sällskap av ett samtal som visar hur studentårens relationer förgrenat sig ut i svenskt kyrko- och samhällsliv.

Även Birgitta Westlin, som många känner igen från Bokmässans Se Människan-scen, är en gedigen Wingren-kännare. Hon ser honom som en motpol till den nypietism som hon menar brer ut sig på många håll i Svenska kyrkan, även de till synes skapelseteologiska.

– Ta kyrkans miljöengagemang, det är inte skapelseteologiskt i den Wingrenska meningen. I stället för att grundas i en allmänmänsklig etik och se att den också är kyrkans uppdrag, sker det utifrån tanken om en särskild kristen etik. Det blir nästan som en moralism. Wingren vände sig starkt emot det.

En livlig dialog om källsprången mellan kultur och teologi, hur utmärkande är det för miljön omkring? Inte särskilt, säger David Karlsson. Nog finns det kyrksamhet i Göteborgs skärgård, men den är av den mer gränsvaktande sorten.

Kanske är det för Korpens ägare som för författaren, katoliken och Åstolbon Birgitta Stenberg, som på ålderns höst förklarade vad skärgårdens fromhetstyp betytt för hennes skapande och livsval. Kontrasten hade varit nödvändig, sa hon. Den födde kreativitet.

Vad betyder det att Korpen har sitt säte här, långt från Stockholms kulturscen?

– Vissa saker är möjliga bara på en viss distans från mediernas centrum. I huset där Korpen finns, vid Järntorget i Göteborg, finns många av landets viktigaste kulturtidskrifter. Samtidigt är Göteborg en mediefattig stad. Det där hänger ihop. Det går inte riktigt att göra kulturkarriär i Göte­borg för jobben är så få, i stället får man starta något eget.

Det är inte lika mycket mingel.

– Exakt. Det ger en frihet att vara på avstånd från både den politiska och mediala makten.

Sedan jag läste teologi har ­kulturklimatet skiftat hundra­åttio grader.