I Kulturnyheterna på P 1 talades nyss om de evangelikala. I programmet kallades de evangeliska. Det gjorde mig förvånad. För det är milsvid skillnad. Precis som det är skillnad på en svensk mil och en engelsk mile.Den som går 10 km vet att det inte är detsamma som att gå 1 609,344 meter.

Teaparty-rörelsen och de evangelikala väljare som bar fram Trump brukar beskrivas som bibeltroende på ett fundamentalistiskt sätt. Bibeln används som lagbok, ofta på ett selektivt sätt. Rörelsen kännetecknas nämligen också av en konservativ kvinnosyn där män är överordnade kvinnor. Det räcker att se några avsnitt av Handmaid’s Tale för att få rysningar och inse vilket hot denna människosyn utgör inte bara mot kvinnor och människor med olika sexuell inriktning utan mot hela samhället och dess frihet.

Margaret Atwoods uppföljning Gilead är ute och recenseras: https://www.kyrkanstidning.se/kultur/kvinnor-stortar-den-kristna-diktaturen Brita Häll skriver i sin recension: ” Värt att notera är ändå den nyanserade skildringen av gudstro. Margaret Atwood inser både trons kraft i den enskildes liv och trons kraft i den manipulativa regimens händer. Gilead och Gud är två helt olika saker, och aldrig mötas de två.”

Om evangelikal, som ändelsen -al antyder, brukar ses som en ideologi, så får ordet evangelisk ofta stå för frihet. Det hör samman med ordet evangelium, glatt budskap. Tyska lutheraner kallar sig själva evangeliska, dvs frihetliga utifrån evangeliets budskap. Svenska kyrkan beskrivs i egna dokument som evangelisk-luthersk, medan media ofta möjligen ser de lutherska rötterna, och med en svengelsk term beskriver den som lutheransk.

Finlir? Självklart! Det evangeliska har inte alltid stått för frihet. varken i Tyskland eller i Sverige. I vårt land bildade kyrka och stat länge en gemensam överhet. Människor förväntades vara lydiga, inte minst kvinnor. Desto viktigare att inte tappa bort grundbetydelsen. I synnerhet i vår tid när det evangeliska äntligen tas på allvar i Svenska kyrkan. Det märks i lagstiftning och praktik kring samkönade äktenskap och i arbetet mot rasism och främlingsfientlighet. En hållning som möter kritik, inte minst från evangelikala, där KD gärna talar om kristna värderingar mot de andra. Precis som Teaparty-rörelsen gör i USA. Tror inte de är tvingade att tänka och tala så. Men det är ett sätt att sluta upp bakom patriarkala värderingar, och den vite, rike mannens makt. Förlorarna, eller motståndarna, som utmålas som hot, är människor med mörk hudfärg, kvinnor och män som arbetar för ett jämställt samhälle där man själv väljer vem man vill älska.

Evangelisk eller evangelikal? Vem bryr sig? Vem vill vara språkpolis? Tja, kanske inte polis men språkvårdare. Två ord med ganska olika nyanser. Språk är viktigt, både för att kunna tänka och känna. Om man blandar samman alltför lättvindigt blir allt en brun gröt. Preciseringarna har sin betydelse och är viktiga för att kunna föra kvalificerade och nyanserade samtal. Och för att veta vilkas frihet man talar om.