Träffade av en tillfällighet en tidigare närpolischef från Karlshamn. Han berättade om det viktiga förebyggande arbetet han varit med om att bygga upp innan den storskaliga omorganisationen av polisens arbete genomfördes. Det blev en krönika för Sydöstran. Här finns länken:

https://www.sydostran.se/insandare/debatt-lokal-forankring-inte-storskaligt-raknande/?fbclid=IwAR1-8lOPRuP2fPtG_VLoYkRzhU-bGtQ0D2UV62S0xJyHl5Z0gGd1B9mJEks

 

”Vi träffades av en tillfällighet bland ruinerna av forna tiders storverk. Så jag inflikade: ”Det grubblade redan de gamla grekerna över”.

Idag pratar alla om att sociala myndigheter, skola, polis, kyrka och föreningar måste samverka för att komma till rätta med gängbrottsligheten.

”Precis en sådan samverkan hade vi byggt upp för tjugo år sen när den stora polisreformen genomfördes” berättar Jonny Persson. Den slog sönder allt vi byggt upp under mer än fem års arbete. Vi hade koll på varenda ungdom.

Men det lokala arbetet lades ner när man uppifrån skulle bedöma var resurserna skulle sättas in. Ledorden blev mätbarhet och kontroll. Då fick omdöme och den praktiska kunskap som Aristoteles kallade phronesis stryka på foten.

Det enklaste sättet att kontrollera var att räkna pinnar. Hur många fortkörningar hade man bötfällt? Hur många andra trafikförseelser? Mer svårutredda ärenden lades på hög.

”Det enklaste sättet att kontrollera var att räkna pinnar. Hur många fortkörningar hade man bötfällt? Hur många andra trafikförseelser? Mer svårutredda ärenden lades på hög.”

Elisabeth Gerle

Och det förebyggande arbetet som var svårt att mäta försvann i periferin.

Många har kritiserat dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson som genomdrev den nya organisationen 2015 då polisens 21 olika regioner blev till en centralstyrd myndighet.

Kanske var det också direktiven som ledde fel med sin övertro på instrumentella organisationsmodeller. Man tog inte hänsyn till vad människor vill och känner, menar professorn i organisationsteori Anders Ivarsson Westerberg, bakom rapporten ”Reform i uniform” 2020.

Tanken att olika polismyndigheter skulle samarbeta var vettig. Men genomförandet slog sönder väl fungerade grupper. Den lokala förankringen tappades. Inte minst i glesbygd har den nya organisationen fått negativa konsekvenser.

En avsikt med det nya var att bli bättre på att lösa vardagsbrott. I praktiken blev det tvärtom. Högarna med olösta brott växte.

Och jag hör ofta blekingar klaga över att närmaste polis finns alldeles för långt bort.

Lasse Neij var polis i Ronneby när jag var präst där. När han körde en sväng förbi kyrkan på kvällen satt ibland ett gäng killar i yngre tonåren på kyrkogårdsmuren. Då stannade han, vevade ner rutan och sa: Nu hoppar ni ner och försvinner härifrån. Om ni inte är borta om fem minuter så…I bilen morrade hans väldresserade schäfer.

Han kände killarna. De var sedda. Neij menade att det viktiga var att röra sig på stan. Att vara synlig. Det finns mycket att lära av dem som var med innan det storskaliga räknandet tog över.

Elisabeth Gerle, präst, författare och aktuell med boken ”Vi är inte idioter. Klimat, ekonomi, demokrati”.