– Tror du på jungfrufödelsen?

– Ja, svarade Modeus enkelt.

På följdfrågan menade han att det inte kändes så märkligt, eftersom han trodde att Gud skapat himmel och jord. Däremot var han inte intresserad av att beskriva hur Gud varit inblandad i Big Bang. Istället hänvisade han till att livet är fyllt av mysterier. För alla. Först så småningom tog han upp det alla teologer vet, att när man började tala om jungfufödelsen så var det långt efter Jesu födelse, inte för att peka på det övernaturliga eller det som strider mot våra naturlagar. Tvärtom. Det var ett sätt att hävda att Jesus var verklig människa, född ur en kvinnas livmoder. Det fanns nämligen starka riktningar som ville framställa Jesus som endast gudomlig, utan materia, svävande över det låga materiella och mänskliga.

Själva dogmen om jungfrufödelsen växte alltså fram därför att den tidiga kyrkan ville värna det materiella och jordiska som Guds. Mysteriet att Jesus är både människa och Gud. Helt mänsklig, ändå gudomlig. Modéus kunde tillagt att många forskare idag visat hur vanligt det var att framstående män i antiken gavs titeln Guds son. Men han nöjde sig med ett leende och hänvisade till alla de mysterier vi självklart lever med i våra liv. Inte minst kärleken.

Kom han då ut som bokstavstroende? Nja, knappats. Han vägrade gå i fällan att biblisk tro står emot vetenskapens kunskap om hur världen blivit till. Däremot beskrev han tro som något mer. Inte i strid mot kunskap och vetenskap men som en bredare och djupare tolkning.

Till skillnad mot någon av sina företrädare beskrev han varken jungfufödsel eller uppståndelse som enbart poetiska bilder.

Detta fick årets julvärd i SR, Thomas Nordegren, att i P1:s Efter tre utbrista i ett gillande. För han ville ha något mer att tro på än att man efter döden lever i Guds minne. Såg han en ställföreträdande tro hos den nuvarande ärkebiskopen? Vad vet jag. Bara att det finns många sätt att förhålla sig till trons budskap om att Gud blev människa. Som inte handlar om julmys och hygge utan djupast handlar om tillit i liv och död.

Elisabeth Gerle, präst och författare