Elisabeth Gerle och Per Svensson samtalar på Domkyrkoforum i Lund.

Samtal mellan Elisabeth Gerle och Per Svensson.

Blev ombedd att skriva en artikel om Luther och kropp för Kritisk Forum, en dansk nättidskrift.

Så här blev den:

http://www.Kfpt.dk

När vi riktar sökljuset mot den evangeliskt-lutherska traditionen framträder respekt och omsorg om den fysiska kroppen som ett arv från reformationen. Det hör samman med upprättelsen av vardagen som en plats för Guds handlande och nyskapande. Ideal och verklighet ger emellertid en komplex bild där traditionella föreställningar om mannens företräde gått hand i hand med mer egalitära synsätt. Nya grupper har vidgat synen på kropp, kön och sexualitet liksom på hur vi ser på kyrkans som en gemenskap där upprättelse sker.

Inledning

Vilka signaler ger orden Luther och kropp? Kanske ser vi en rundlätt, närmast fet man framför oss. Kanske tänker vi på en man som spelar luta omgiven av familj och vänner. Det är en av de mest älskade bilderna på reformatorn från 1500-talet. Det är också en djupt ideologisk/teologisk bild av allt det positiva reformationen medför. Familj, ett öppet storhushåll med musik och glädje. Luther själv var mycket musikalisk och både sjöng och komponerade visor. Han försvarade också den flerstämmiga konstmusiken, något som var ifrågasatt av andra mer asketiska reformatorer (Gerle 2017 b). Kanske tänker vi på hans sexuella debut med den förrymda nunnan Katharina von Bora, som friade till honom 1525 när alla andra nunnor blivit bortgifta. Hon var initiativrik och stark och blev familjeförsörjaren som organiserade ett stort hushåll för upp mot 25 studenter, förutom gäster och besökande. Där födde hon också sex barn (Agrell&Strömmer 2010, 74).

Blev det då bättre i detta storhushåll än i klostret där Martin Luther tillbringat ett antal år som munk? Där hade han sett både sexuell nöd och ett utbrett hyckleri. Så tiden efter reformationen lär ha blivit bättre för honom och andra munkar. Men hur blev det för kvinnorna? De som rymde i de täckta vagnarna som levererade fisk till klostren gjorde det av fri vilja (Stjerna 2009, 53). Men visste de vad som väntade? Många har pekat på att utrymmet för intellektuella kvinnor minskade när alla förväntades vara husmödrar och föda barn. Möjligheten att avstå från familj och barnafödande genom att gå i kloster upphörde. Men klostren förbjöds inte. Inte då. Förbud kom senare när nationalstater krävde en enhetlig tro. Ingen tvingades heller lämna klostren. Det Luther gick till storms mot var tvånget, att unga flickor placerades i kloster, för att deras fäder skulle undgå sin försörjningsplikt till exempel (Wiberg Pedersen 2019a, 5).

Det var emellertid inte alltid lätt att behålla det som kännetecknade den unga reformationens frihetsideal i den receptionshistoria som följde. Visst fanns Katharina von Bora med vid bordssamtalen som ofta blev intellektuella och teologiska samtal, ibland på latin. Det sägs att Katharina var synnerligen aktiv och frispråkig. Latin hade hon lärt sig i klostret. Martin Luther hyllade i sina skrifter pigornas arbete, något han värderade högre än munkars och biskopars arbete (Luthers stora katekes 1957, 411f; Gerle 2017, 112). Det var emellertid inte självklart att alla hushåll präglades av denna uppskattning. Hierarkierna bestod. Särskilt mannens rätt att råda. Husbonden och över honom kungen förväntades bry sig om sitt folk så som kung Salomo gjorde. Men de hade också den självklara makten. Martin Luthers tolkning av Höga visan blev ett försvar för politisk auktoritet. Den idealiserade bilden av den gode fursten blev också ideal för husbonden.

Ideal och verklighet

Ideal och verklighet stämde dock inte alltid överens. Bo Kristian Holm påpekar att Luthers användning av Höga visan för att försvara politisk auktoritet mjukade upp gränsen mellan hushåll och politik, oeconomia och politia. Å andra sidan blev det ett försvar för den suveräna furstens mandat. Det politiska tolkades utopiskt utifrån brudmystiken, där det inte fanns plats för motsättningar. Allt som hotade enheten och harmonin, så som zeloter, lantarbetare, och adel, måste därför tystas:

The imagined harmonious political domain, marked by tranquility and peace, should be protected from all that could ruin this peace. The positive embrace of worldly life gets joined to the exclusion of possible threats. (Holm 2018, 99; jfr Gerle 2015, 346)

Den gode fursten var långt ifrån alltid godsint mot småfolket, trots att han förväntades styra på ett rättfärdigt sätt. I hushållet kunde husbondens herravälde bli en pina för kvinnor. I synnerhet när det tolkades som en rätt för honom att ta för sig av kvinnors kroppar i hushållet. Det sägs att en svensk biskop, som också var en stor poet, i ett brev råder sin kollega att stänga dörren när han kopulerar med tjänstefolket. Här samspelar kön och makt som så ofta. Hushållet blev alltså långt ifrån alltid den skyddande oas, eller frihetliga zon, man ville föreställa sig.

Det finns därför stor anledning att rikta det granskande ljuset mot den egna traditionen. Visst har vi äntligen fått kvinnor som präster och som biskopar. Men mannens företräde tycks sitta djupt. Det ideala prästparet som blev modell för husbondeparet gav vidare en klart underordnad plats för ogifta män och kvinnor. Att äktenskap och barnafödande blev så centralt för Martin Luther hade negativa konsekvenser för alla som inte passade in i det mönstret (Gerle 2015). Människor som älskar någon av samma kön, som tidigare kunnat söka sin tillflykt i klostren, tvingades nu göra sig osynliga eller bli utstötta.

Enkönade miljöer på gott och ont

Det lätt att förfasa sig över sexskandalerna inom den romersk-katolska kyrkan. Samtidigt som kloster och kyrka kunnat erbjuda mötesplatser, vänskap och kärlek mellan människor av samma kön så kan kombinationen makt, hierarki och enkönade, slutna miljöer inbjuda till övergrepp, eller göra dem svåra att förhindra. En sexualiserad tolkning av kyrkan som passivt mottagande moder inbjuder också till en syn på mannen som den givande, den som skapar liv och därmed ses som överlägsen och förmer. Prästämbetet, som i den romersk-katolska kyrkan endast kan uppbäras av en man, speglar detta. Om det handlat om att imitera Jesus kunde man tänkt sig att alla präster borde vara judar, eller omskurna, eller snickarsöner. Men nej, det är manligt kön som blir urvalskriterium.

Här finns en befrielse i att det som kännetecknar kyrkan i ett reformatoriskt sammanhang är det levande ordet. Kyrka är där människor upprättas och befrias.  I “Von den Konziliis und Kirchen” menar Luther, att den gudomliga närvaron är det som karakteriserar den sanna kyrkan. Helighet är kännetecknet för den sanna kyrkan, notae ecclesiae, som realiseras av gudomlig närvaro, av ordet. Utan Guds ord finns ingen kyrka. Kyrkan är platsen där den heliga Anden helgar den troende genom Guds ord (Alfsvåg 2008). Eller som Confessio Augustana beskriver det i artikel VII att kyrkan är församlingen av de heliga där evangelium rätt lärs och sakramenten rätt förvaltas. Här talas om gemenskap, men utan att gränserna blir det viktiga. Kyrkan är där människor upprättas. När teologer idag skriver om kyrka som kropp blir det ibland ett sätt att abstrahera från fysiska kroppar för att istället tala om organisationen kyrka (Sigurdson 2006) Människors kroppar i vardagen försvinner ur synfältet. Samtidigt var just dessa mänskliga kroppar och deras behov viktiga för Reformationen.

Idag talar vi om allt detta. #Metoo har visat hur många kvinnor fått stå ut med oönskade närmanden från män som sett detta som självklart och en rättighet. Pride har vidgat perspektiven och visat den mångfald som ryms i HBTQ+ rörelsen. Bland dagens högerkrafter är det särskilt HBTQ+ man rasar mot. Men även mot kvinnor. Allt detta skymtar mer eller mindre tydligt i våra olika traditioner, något som gör det viktigt att fortsätta samtalet för att avslöja, bearbeta och förändra. Idag präglas samtalen av resonemang om var gränserna går för den egna kroppen. Det som emellertid utmärker den lutherska kroppen är att den är konkret. När det gäller synen på kön har människor i alla tider återvänt till de tidiga berättelserna om människans skapelse. Även då möter vi tolkningar som har till avsikt att försvara tillvarons ojämlikhet medan andra lyfter fram befriande tolkningar.

Bibeltolkningars betydelse

Genom historien har traditionella bibeltolkningar använts för att argumentera för kvinnans underordning (Ruether 1981). Människor har genom alla tider speglat sig i tidiga berättelser om de första människorna. Hur hör vi samman och hur är vi sammanlänkade med allt annat skapat? Vad innebär det att vara man och kvinna? Det är länge sedan Phyllis Trible lärde oss att Adam helt enkelt betyder jordvarelse, fast det senare kom att bli ett mansnamn (Trible 1984). Eva beskrivs med samma ord som används för hur Gud griper in för att frälsa, rädda ezer. Att Adam skapades först och Eva sedan enligt Genesis 2 har emellertid i teologishistorien använts för att legitimera mannens företräde och kvinnans underordning, trots att detta är något människor senare läst in. Judiska exegeter som Tamara Cohn Eskenazi lyfter fram det rabbinska perspektivet att skilda tolkningar kan vara riktiga, inte bara en enda (Eskenazi 2009). Ett annat ord för hjälp på hebreiska är neged. Det innebär att Eva beskrivs, inte som en sorts hemhjälp, utan som en värdig motpart, som någon med kraft att vara med- och motmänniska för Adam, den första människan. Själv har jag ofta betonat att först när en ny människa skapas ur en del av den första uppstår verklig gemenskap. Nu finns någon som är på en gång lik och olik. Ligger här en könspolaritet förborgad? Kanske, men inte nödvändigtvis. I alla fall inte om man med polaritet menar två könsvarelser som genom sin förening kan bilda nytt liv. Ändå har tankar om skapelseordning och polaritet påverkat hur vi ser på äktenskap. Men ett äktenskap förutsätter barnafödande kan ingen kvinna efter menopaus ingå äktenskap, däremot män högt upp i hög ålder. Det är därför en äktenskapssyn som övergivits av de allra flesta som inte drömmer om att bevara eller återupprätta det patriarkala samhället.

När det gäller samkönade äktenskap skymtar dock de traditionella argumenten på nytt. Som teolog och etiker är jag tacksam gentemot exegeter som med sina språkkunskaper ger sig i kast med de urgamla texterna för att vrida och vända på dem. Vid universitetet i Stellenbosch hörde jag Gerald West, professor emeritus i Gamla Testamentet vid University Kwa-Zulu Natal, tolka den andra, äldre skapelsemyten i Gen 2. Där namnger den första människan alla de djur, Gud skapar för att befria den första människan från sin ensamhet. Därmed bekräftas de, menar West. Ändå är det först när den andra människan skapas av ena sidan, det som ofta översatts med revben, som bekräftelsen djupnar. Det är en annan människa av samma kött och blod. Först nu uppstår verklig gemenskap. Men inget nämns om barn. Inget bud om att föröka sig som det första kapitlet mynnar ut i, något som enligt Augustinus betyder att kvinnan förlorar sin ursprungliga jämlikhet (Børresen 2002). Det är bara den unika gemenskapen som framhävs. Gerald West, som många känner från Kyrkornas Världsråd, menar att berättelsen därmed öppnar för en djup fysisk och emotionell relation där barn inte är det väsentliga, inte heller kön.

Skapelsesförnyelse

Att utläsa ordningar ur skapelseberättelser har med rätta dåligt rykte. På 1930-talet och framåt användes talet om skapelseordningar för att legitimera konservativa tolkningar och status quo, både politiskt och när det gällde äktenskap. Den tyska teologen Helmut Thielecke hävdade så sent som1951 att äktenskap med man och kvinna som motpoler och med mannen som överhuvud var nedlagt i skapelsen. Vi kan bland andra tacka den svenske lundateologen Gustaf Wingren för en annan syn där skapelse ses som något ständigt pågående. Han tolkade Martin Luthers creatio continuasom att Gud alltid skapar nytt, medan djävulen endast kan riva ner och förstöra. Människan ses som medskapare, i sin jordiska kallelse. Det omfattade inte endast bekännande kristna. Alla var indragna i det pågående skaparverket (Wingren 2013, 38; 1972, 75-83, 183; Gerle 2019, 52-54).

Idag kan vi studsa lite över tankesätt som inte tycks fästa vikt vid den enskilda människans medvetenhet, val eller vilja. Samtidigt kan man se det som befriande. När vi som lärare, sköterskor, läkare, ekonomer, lagerarbetare, busschaufförer eller tekniker gör det vi ska för andra människor så är vi också delaktiga i att upprätthålla ett gott liv och i att skapa nya livsmöjligheter.

Dessa kroppar ser inte alltid helheten. De utför sitt arbeta för att de måste, i bästa fall för att de ser det som meningsfullt. Men även om de bara ser sin egen lilla del och känner tröttheten i ryggen, armarna, fötterna eller hjärnan, så är de med om att bidra. De bär livet. Vad detta betytt för våra skandinaviska samhällen är svårt att mäta, närmast oskattbart. En dynamisk skapelseteologi kan bidra till att utifrån urgamla texter inspirera till att se nytt, både när det gäller samliv och människans delaktighet i allt skapat. Här kan en människosyn som betonar lika värde hämta kraft, likaväl som övertygelsen om att alla ingår i och har ett ansvar för skapelsens mångfald.

Kritiken mot avlat – en protest mot utnyttjande

Kritiken mot avlaten och mot kyrkan som exklusiv förmedlare av Guds nåd handlade för Martin Luther om befrielse, inte minst för de fattiga som drabbades hårt av avlatshandeln (Wiberg Pedersen 2015). Else Marie Wiberg Pedersen hävdar att Luther i sina 95 teser (Luther 1517) ville “unmask the corruption and exploitation of the new fiscal economy that was emerging in his time, with its interest (usury) and speculations”. I Sermon von dem Wucher, varnade han för att det ekonomiska systemet utnyttjade vanliga människor (Wiberg Pedersen 2017, 221. Wiberg Pedersen framhåller att Luther “negotiates within the system to push forward a subaltern agenda for the common people, and used legal means for structural and economic ends” (Wiberg Pedersen 2019b, 21).

Luthers engagemang för social rättvisa uppmärksammas inte så ofta men är särskilt viktigt idag när de superrika lämnar de andra bakom sig (Gerle, 2021). Man kan tala om ett dubbelt utträde där de rika hittar egna, privata lösningar och de mest utsatta förlorar tilliten till samhället och dess institutioner. Statsvetaren Jan-Werner Müller ser detta som en del av demokratins kris. De förmögna överger det ömsesidiga beroende som kännetecknar välfärdssamhället. Istället söker de sig till privata lösningar. Samtidigt förlorar lågutbildade förtroendet för statliga myndigheter och för politiken (Müller 2021). Detta har också fatala konsekvenser för klimat och miljö eftersom de rika lämnar så ofantligt mycket större klimatavtryck (Gerle 2023).

Oxfam konstaterar i en rapport från 2019 att nästan häften av alla utsläpp kommer från en tiondel av världens befolkning. Dario Kennan konstaterar att 77 millioner individer släpper ut ungefär 50% mer än hela den fattigaste halva befolkning som består av 3.8 miljarder (Kennan 2019). Den rikaste procenten står dessutom för 175 gånger så mycket koldioxidutsläpp som den fattigaste tiondelen av världens befolkning. Av de fattiga drabbas kvinnor särskilt hårt, just för att de är kvinnor. Att uppmärksamma de rika männens och de rika ländernas del i de hot mot planeten som utsläppen orsakar blir allt viktigare. undefined Det handlar om att svara an i den kris som möter i vår samtid. Där ingår att vidga synen på kropp som endast individuella kroppar. Det handlar också om världens kropp.

Olikheter i samspel

Else Marie Wiberg Pedersen vill ta ett steg framåt i förhållande till senare decenniers fokus på olikhet/er som grundläggande för det mänskliga (Wiberg Pedersen 2018). Hon motsäger inte att olikheterna finns och ofta berikar varandra men hävdar att det trots detta finns en hel del likheter i att vara människa, något som a priori kännetecknar det mänskliga. Hon använder det latinska begreppet homo för människan just för att det samspelar med den grekiska termen homoousios (av samma väsen) som användes av kyrkomötet i Nicaea för att beskriva Kristi sanna gudomlighet samtidigt som han blev den sant andre, den inkarnerade för människan och för världens räddnings skull. Hon menar att den samma som också är en annan just därför kan identifiera sig med den andre:

there might be a theological priority that is also a hetero-logical priority as the one who is the same(homos) as another is able to identify with the other (heteros) there might be a theological priority that is also a hetero-logical priority as the one who is the same (homos) as another is able to identify with). Despite our individual differences, we are foremost the same in our created-ness: vulnerable and sensitive beings living a life spanned out between birth and death, with experiences of pain and pleasure, sorrow and joy, health and sickness (Wiberg Pedersen 2018, 187).

Vidare är vi alla relationella varelser. Wiberg Pedersen lyfter fram att i Luthers många skrifter finns flera olika förståelser av kropp, från den konkreta, köttsliga kroppen hos den inkarnerade Kristus till den gemensamma mänskliga och sexuella kroppen, vidare till kyrkans andliga kropp och gemenskap. Inte minst viktigt är hur dessa samspelar. Om de bör förstås som hybridformer eller som oscillerande mellan motsatser är en pågående diskussion. Hon föreslår dock att översätta communicatio idiomatum som intersektionalitet. Det blir då en plats där det mänskliga och gudomliga möts och där människan ses som mer än endast en köttslig kropp.

Grunden för detta finner Wiberg Pedersen i Luthers brudmystik där endast Kristus, inte prästen, kan vara brudgum och där människan oavsett kön alltid är brud (Wiberg Pedersen 2018). I den intima omfamningen som jag kallat passionate embrace inkluderas, eller omfamnas bruden i sin helhet. Värt att notera är att en man kan ses som brud lika väl som en kvinna.

Christ as a bridegroom has gender-transgressing qualities. These slippages and mixed metaphors can be used against those who seek to cling to polarized notions about what it means to be a bride or a bridegroom. These are elements that extend the tradition further by making it available to the contemporary emphases provided by gender-transgressing and queer theologies (Gerle 2017, 143).

Olika former av kropp

Ovan har jag lyft fram att synen på kvinnligt, manligt och mänskligt har tolkats på olika sätt genom historien. Vår samtid har vidgat förståelsen när det gäller hur avgörande en människas sexuella inriktning är. HBTQ+ rörelsen har synliggjort detta och verkat för befrielse. De polariserade motsättningarna har därmed mjukats upp och vi har sett att det mänskliga är så mycket rikare. Mångfalden blir en rikedom, inte ett hot. Samtidigt delar vi gemensamma drag som hör samman med att vara människa.

Så är det också med mer abstrakta sätt att tala om kropp. Vår kroppsliga framtid som människor hör intimt samman med insikten om att vi hör samman med allt levande. Luthers kritik mot avlatshandeln blir därmed viktig att översätta i vår tid. Vad är det för krafter som hela tiden lockar oss att konsumera mera, resa mera och lämna allt större klimatavtryck? Man kan peka på de så kallade influerarna eller på fossilindustrins motstånd mot den gröna omställningen och fundera över hur osäkerhet och girighet utnyttjas för destruktion? Kanske tror vi att vårt värde och vår status ökar i jämförelse med andra ju mer vi konsumerar?

Reformatorernas budskap att vi alla lever av nåd befriar ur rädsla. Just därför kan det visa en väg framåt. Det kan ge kraft att avslöja orättvisor i rådande system, avslöjande som alltid är första steget mot förändring. Planetens kropp som vi är en del av behöver frimodighet och framtidstro.

Professor emerita i etik, Elisabeth Gerle, Lunds Universitet

Litteratur

Alfsvåg, Knut 2008: “Notae ecclesiae in Luther’s Von den Konziliis und Kirchen”. I

International Journal for the Study of the Christian Church, Vol. 8, Issue 1. 33 -42.

Børresen, Kari Elisabeth 2002: From Patristics to Matristics. Selected Articles on Christian Gender Models. Rom: Herder.

Eskenazi, Tamara Cohn 2009: ”Att läsa Bibeln i vår egen tid, ett judiskt perspektiv.” I Hanna Stenström (red.), Att tolka Bibeln och Koranen, konflikt och förhandling, Lund: Studentlitteratur, 45–66.

Gerle, Elisabeth 2021: “Becoming society again: Reimagining new social contracts through Scandinavian creation theology”. I Dialog, A Journal of Theology, vol. 60, no. 2:1-10. https://authorservices.wiley.com/api/pdf/fullArticle/17117403

Gerle, Elisabeth 2019: ”Becoming Fully Human: Passionate Mutualism for Life and Resistance”. I Elisabeth Gerle & Michael Schelde (red.), American Perspectives meet Scandinavian Creation Theology. Aarhus, Church of Sweden Research Department, The Grundtvig Study Center, Aarhus University, 50- 64.

Gerle, Elisabeth 2017a: Passionate embrace. Luther on Love, Body, and Sensual Presence. Cascade, Oregon: Wipf and Stock.

Gerle, Elisabeth 2017 b: ”Skapelsens musik – Luther och mystik”. I Svensk teologisk kvartalsskrift, Årg 93, 1-2, 267-80.

Gerle, Elisabeth, 2015. Sinnlighetens närvaro. Luther mellan kroppskult och kroppsförakt. Stockholm: Verbum.

Holm, Bo Kristian 2018:”Dynamic Tensions in the Social Imaginaries of the Lutheran Reformation”. I Bo Kristian Holm, Nina Javette Koefoed (red.), Lutheran Theology and the Shaping of Society: The Danish Monarchy as Example.Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 85-106.

Kenner, Dario 2019: Carbon Inequality: The Role of the Richest in Climate Change. New York: Routledge.

Luther, Martin 1517: [The 95 Theses]“Disputation for Clarifying the Power of Indulgences”. I Timothy Wengert (red.), The Annotated Luther 1: The roots of Reform. Augsburg: Fortress 2015, 13-46.

Luther, Martin, 1520: “De libertate christiana/Von der Freiheit eines Christenmenschen.” WA 7, 12-38.

Luthers stora katekes i Svenska Kyrkans bekännelseskrifter 1957. Stockholm: AB Verbum/Kyrkliga Centralförlaget.

Müller, Jan-Werner 2021: Democracy Rules. New York: Penguin Books.

Ruether, Rosemary Radford 1981: To Change the World: Christology and Cultural Criticism. New York: Crossroad.

Sigurdson, Ola 2006: Himmelska kroppar. Inkarnation, blick, kroppslighet. Göteborg: Glänta.

Trible, Phyllis 1984: Texts of Terror – literary feminist Reading of Biblical Narratives. Philadelphia: Fortress Press.

Wiberg Pedersen, Else Marie 2019a: “Radical incarnation and creative ambiguity. Luther’s view of ministry and gender”. I Studia Theologica – Nordic Journal of Theology, 73/1, 4-22.

Wiberg Pedersen, Else Marie 2019b: “Luther as the Subaltern Precarious: The Banned, Excluded, and Outlawed Eleutherius”. I Else Marie Wiberg Pedersen (red.), The Alternative Luther. Lutheran Theology from the Subaltern. New York/London: Lexington Books/Fortress Academic, 19-38.

Wiberg Pedersen Else Marie 2018: “From body to body: A post-gender Politics for the cosmic Homo”. I Dialog: A Journal of Theology, vol. 57:186–193. https://doi.org/10.1111/dial. 12416

Wiberg Pedersen, Else Marie 2017: “Anthropology between Homo Sacer and Homo Oeconomicus. Luther’s Theological Anthropology of Human Capital”. I Eve-Marie Becker et al.(red.),”What is Human?” Theological Encounters with Anthropology. Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 213-34.

Wiberg Pedersen Else Marie 2015: ”Economy and Grace: A Defense of Human Capital”. I Dialog: A Journal of Theology,vol. 54, no. 3, 224-32.

Wingren, Gustaf 2013: Skapelsen och lagen. Evangeliet och kyrkan. Skellefteå: Artos.

Wingren, Gustaf 1972: Växling och kontinuitet. Lund: Glerups.