Handtag på gymbyxan

Så skönt det var att ta sig till gymmet efter julbordens sill och annan fet mat. Välbekant med det som förr kallades gympa med stång, tills det bytte namn till Power 2. Samma rörelser. Men vi vill ju vara internationella och då ska det vara engelska. Bra för alla internationella studenter. Helt ok, men kanske är det inte bara språket som förskjuts. Även modet. Tänker att jag nog måste anpassa mig till flocken och skaffa fräckare gympakläder, som alla andra.

Medan jag rör mig i takt till musiken noterar jag plötsligt att tjejen framför mig har en kraftig hyska fastsydd i sina gympatights, infälld av samma tyg, precis under linningen. Och jag kan inte låta bli att fundera över designen. Varför? För att ses som ett ting att grabba tag i. Med ett enda finger. Så långt hinner jag tänka innan den mer rationella logiken slår till, nämligen att hyskan eller öglan helt enkelt gör det lätt att hänga tightsen på en krok, för vädring till exempel. Så varför tänker jag först på modedetaljen som ett förtingligande av kvinnan?

Har trumpifieringen trängt in i hjärnan? Vi har vaknat upp och insett att nedvärderingen av kvinnor till sexobjekt, som ska vara till för mannens lust och för att tjäna i underordnad ställning, inte endast är ett problem i stora delar utanför det vi kallar västvärlden, utan mitt i västvärldens hjärta. Det är värderingar som snart intar Vita huset. Mannens utspel dominerar redan nyhetsjournalisters twitter-bevakning.

Som om inte detta räcker tycks alltså min hjärna ha blivit trumpifierad till att läsa in konspirationer och nedvärderingar i alla symboler. När jag vet att det behövs mer än en hyska i linningen för att göra slut på kvinnors förmåga.

Hmm dags att lämna flocken för lite eftertanke.