Innan dess ljustrade man. Det innebär att lysa ner i vattnet för att finna ål på botten, ofta nära stenar. Minns en mörk augustikväll när en roddbåt långsamt närmade sig klipporna vid tomtens udde.

Inte fiskade jag ål. Men inte ville jag att någon annan skulle ljustra precis där våra klippor stupade ner i vattnet. Vi var några som satt inne vid brasan när ekan med det kraftiga ljuset närmade sig. Inte satt vi kvar inne! Naturligtvis gick vi ut på berget för att markera att de kommit onödigt nära. Då vred de den starka lampan mot oss så att vi bländandes av ljuset. Fräckt tyckte vi. Vår rottweiler morrande intensivt. Plötsligt hör jag mannen bredvid mig säga i befallande ton till hunden:

– Nej, Rupert. Hoppa inte!

Den svarta hunden stod på land bara ett par meter från båten. Han morrade intensivt, men inte skulle han hoppat! Fast det tog skruv. Båten vände tvärt och gav sig ut till havs. En Blekingehistoria bland många. Vänner från stan kom ibland med nyfångad ål på den tid det fortfarande var tillåtet. När det blev förbjudet för att den är utrotningshotad kastade många bort sina ryssjor.

Men skärgårdsbor som ofta fått klara sig själva bäst de kunnat är inte precis kända för sin lydighet. Snarare tvärtom. Att fiska ål med ljuster är förbjudet i Sverige enligt fiskeristadgan av den 24 september 1954, 6 §. Enligt kunglig kungörelse 1974:852 fick länsstyrelsen i Blekinge län ”vissa undantag kunnat göra för fiske med ljuster efter ål utanför länets kust mellan longituderna genom Gö udde i väster och Torshamns udde i öster. Tillstånd har endast kunnat beviljas för fiske från is och endast till person bosatt vid den angivna kuststräckan och för vars försörjning ljusterfiske är av betydelse.”

Kungörelsen upphörde att gälla i mars 1980. Så inte ens de som var beroende av detta fiske fick rätten på sin sida.

Idag är allt ålafiske förbjudet här. Ljustrande riskerar att skada ålen utan att fånga den. Men ålen håller också på att ta slut. Därför är inget ålafiske tillåtet här. Det är därför anmärkningsvärt att statssekreterare PM Nilsson, som i andra sammanhang talar sig varm för laglydighet och skärpta straff, själv anser sig stå över lagen.

Det är lättare att förstå den som lever av fiske. Men när det gäller ål och torsk behöver vi alla tänka och handla för att förhindra utfiskning. Just nu avslöjar sökarljuset både de stora trålarna och maktens män. Fångade med fingrarna i syltburken. Eller snarare ålaryssjan.

Elisabeth Gerle, forskare, författare och präst