Klart att jag talar om pandemin, när smittspridningen ökar igen. Samtidigt som regnet och höstmörkret ökar. Som det alltid gör i Allhelgonatid. Men det är också en tid då ljusen lyser i mörkret och hjälper oss att stanna upp inför det outsägliga. Och inför dem som gått före.
Mitt i allt detta dyker en ny recension upp. Den här gången av en antologi där jag medverkar med ett kapitel. Blir glad!