Varje samhällsproblem har många orsaker. De kan inte reduceras till en enda. Många skyller på nyliberalismen. Men jag vet att nyliberalismens tvingande ideologi av ofrihet, som omfattas av de flesta partier, genomskådas av människor från olika politiska läger. Jag tror det handlar om humanism. Kristen, judisk, muslimsk eller sekulär. Gränserna är oväsentliga. Vi är alla människor.
Men vi ser från olika håll. Jag lever nära dem som står i frontlinjen mot covid 19. Ungdomar som i väntan på att de ska veta vad de vill studera vid universitetet jobbar på LSS. När kollegor, av gammal vana, eller obetänksamhet, går till jobbet fast de är förkylda visar det sig att de nästa dag har smittat ner en och annan ”brukare”. ”Brukare” är det nya ord som uppstått, som en eufemism eller välvilja, i tro att den som tar emot hjälp inte är en medborgare utan en klient, konsument. Absolut inte medmänniska.
De ungdomar jag ser komma hem från jobbet gråter av vånda över, inte bara arbetsscheman, utan över hur de s.k. brukarna har det. Det är så många som ser till dem. Många bryr sig, men inte alla. Deras chefer har fullt upp med att fylla i alla kontrollformulär och att se till att schemat håller. Inte heller en avundsvärd syssla. Högre upp sitter de som granskar. Ofta har de betydligt bättre villkor och högre lön. Ett styrsystem där kontroll står i centrum, inte tillit till professionen. Det som brukar kallas New Public Management, NPM, slog igenom på bred front först i Thatchers England och sen i hela västvärlden.
Pandemin har avslöjat mycket. Inte minst hur sårbart detta system är. När smittspridningen tilltog och vården var nära att kollapsa började personalen på akutavdelningar att själva organisera arbetsuppgifterna. För att det var nödvändigt. För livets skull. Alltför många var hotade till livet för att tillåta den stora administrativa byråkratin att ta långsamma beslut.
Tror det är värt att se över organisationsformer med upphandling som gör att billigast vinner, oavsett om det är privat eller offentlig vård. Dags av se medmänniskan. Både den som ger och den som tar emot vård.
Ytterligare läsning: Så här skrev Joseph Stiglitz, som fått ekonomipriset till Nobels minne, i Sydsvenskan
”Sanningen är att nyliberalismen, trots namnet, inte alls var liberal.”
Nu måste klimatkrisen få oss att fatta det finanskrisen misslyckades med: ohämmad marknadsekonomi fungerar inte och fortsatt nyliberalism blir slutet för vår civilisation. Det skriver Jospeh E Stiglitz, nationalekonom, professor vid Columbia University och chefekonom vid Roosevelt Institute.
