Sanctuary och kyrkofrid

Att tala om kyrkofrid är viktigt, eftersom den knyter an till en gammal och fin tradition. I kyrkan läggs vapnen ner. Fortfarande går vi genom det som kallas för vapenhus in i kyrkan. Där råder kyrkofrid och barmhärtighet.

Men ännu viktigare är att ställa frågan om vilka lagar som stiftas. Sverige har länge utifrån Hägerstöms värdenihilistiska filosofi avvisat allt som vetter mot metafysik och därmed det som har med naturrättsliga tankar att göra. (Se faktaruta nedan) Lagen är den som stiftas av politiker. Det är den lag jurister och myndigheter har att rätta sig efter. Frågan är då hur vi förhåller oss till ett samhälle där obarmhärtighet och omänsklighet alltmer flyttar fram sina positioner via lagstiftning.

När jag bodde i USA fanns en aktiv s.k. ”sanctuary”-rörelse. Som namnet anger menade man att det måste finns frizoner för flyktingar och papperslösa. När kristna åberopade detta var det gentemot det de såg som en obarmhärtig lagstiftning, i strid med evangeliet. Men inte bara evangeliets berättelser om Jesus gav motivation. Där ingick också naturrättsliga tankar om att det finns en högre rättvisa, som måste få påverka lagstiftningen. I undantagsfall måste människor därför bryta mot orättvisa lagar. Biskop emerita Caroline Krook formulerade det fint i ett inslag på Aktuellt den 28 augusti. Några måste stå upp och ifrågasätta vart vi är på väg. Är detta rimligt och rättvist?Aktuellts inslag med Caroline Krook

För Martin Luther var kampen mot kyrkligt missbruk av makten viktig. Han menade därför att det var alla som gemensamt skulle fatta beslut i världsliga frågor. Ibland säger vi därför att vardagen sakraliserades, medan kyrkan sekulariserades i samband med reformationen. Men han var inte rädd för att kritisera sin tids makt, även om han ibland hamnade fel. Det var inte bara biskopar och påven som utsattes för hans kritik. Även furstarna fick sin släng av sleven när de gick emot rätt och rättfärdighet.

Det var i denna tradition Dietrich Bonhoeffer verkade som luthersk präst och teolog – och motståndsman. Under nazismen infördes lagar som helt stod i strid med rätt och rättfärdighet. Detta är anledningen till att Tyskland idag inte tillåter att man säger att Bonhoeffer avrättades den 9 april 1945, strax före krigsslutet. Istället ska man säga det rätta, nämligen att han mördades utifrån de lagar nazisterna stiftat, i strid med rättssamhället.

Den diskussion som nu pågår handlar ytterst om vart vi är på väg som samhälle. Var får barmhärtigheten och rätten utrymme i en allt grymmare värld? Finns en högre rättvisa än den lagtexten hänvisar till? För kristna är tron att Gud skapat alla människor till sin avbild grundläggande. I Jesus Kristus kommer det oss mänskligt nära. Att kristna därför står upp för en barmhärtighet, som inte drar gränser utifrån nation och etnicitet är därför självklart. Lika självklart som att vi gör det tillsammans med många andra, med annan eller ingen religiös tro. För livets skull!

Fakta: Kyrkofrid

Kyrkofrid är ett mycket gammalt begrepp som i Sverige instiftades första gången av Birger Jarl på 1200-talet. Bestämmelser om kyrkofrid togs även upp genom en speciell stadga år 1686, och ingick i 1734 års lag och 1864 års strafflag. Den innebar, åtminstone formellt, att ingen fick gripas eller anfallas i en kyrka.

I den nu gällande brottsbalken är däremot fridslagstiftningen omarbetad och i dag finns ingen lagtext som uttryckligen behandlar begreppet.

Däremot kan kyrkofrid sägas ha levt kvar som ett moraliskt fenomen. Detsamma gäller det som brukar kallas kyrkoasyl.

Källa: NE, Lawline

===============

Axel Hägerström, född 6 september 1868, död 7 juli 1939, filosof, professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet 1911–33.

”Redan i sin installationsföreläsning Om moraliska föreställningars sanning (1911) lade han grunden till den värdeteori, ofta betecknad som ”värdenihilism”, som skulle bli hans mest uppmärksammade insats. Här förnekade han möjligheten av moralisk kunskap. Inga värden ägde enligt honom objektiv existens. Våra värdeutsagor var därför heller inte att uppfatta som omdömen i egentlig mening, de var varken sanna eller falska, utan enbart uttryck för en känslomässig attityd av gillande eller ogillande. I linje med sitt förnekande av moralens objektiva giltighet bestred Hägerström även existensen av en objektivt given rätt. ”

Källa; NE