Det var mycket Ebba och Jimmie! Vet inte om vi som medborgare förväntades känna oss trygga inför detta markerade kamratskap, eller ska vi kalla det intim vänskap?

Allt eftersom politiken presenterades var det många som inte kände sig mer trygga. Snarare tvärtom. För om man vill förhindra parallellsamhällen bör man behandla alla medborgare lika med rättigheter och skyldigheter och förhindra brottslig verksamhet oavsett etnicitet. Istället för att sänka skatten för de rikaste.

Prästen och satirtecknaren Kent Wisti citerar ur Tidöavtalets skrivning om ”bristande vandel”, med vilket avses exempelvis bristande regelefterlevnad, association med kriminella organisationer, nätverk, deltagande i våldsbejakande eller extrema organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden.

Han kommenterar: De kunde ha kortat texten och skrivit ”ungefär som många sverigedemokratiska förtroendevalda levt.”

Jimmie Åkesson skiner som en sol. För han vet att skarpa åtgärder mot kriminella siktar in sig på invandrade sådana, knappas inhemska. Därför känner sig många nya svenskar extra oroliga. Alla politiska partier vill ta krafttag mot gängkriminaliteten som framförallt drabbar dem som bor i utsatta områden.

Men när SD anger riktningen ska det handla om invandring. Som ska strypas till ett minimum. De som är här ska sköta sig. När alla människor utan svensk härkomst utpekas som problem är det inte utan att man längtar efter att de ska strejka. Alla som kör buss, jobbar på LSS och inom äldrevården, plockar upp varor på hyllorna i våra butiker, eller är snart färdiga civilingenjörer och tandläkare. Om de lade ner arbetet skulle Sverige stanna.

Som ung ordförande för MUF var Kristersson för obegränsad invandring. Personligen har jag aldrig trott på en total fri invandring. Det är ett sätt att få billig arbetskraft och förordas därför av Wall Street Journal. Men det är svårt att förena med en välfärdsstat. Så frågan blir inte bara var Ulf Kristersson finns medan Jimmie håller i taktpinnen. Det handlar också om vem Ulf Kristersson är.

Sydsvenskans Olle Lönnaeus skriver den 15 oktober att ”Kristerssons politiska förvandling är dramatisk: Från ultraliberal politiker som slogs för öppna gränser – till ledare för en konservativ regering som ska bygga sin makt på ett högerpopulistiskt högerparti.”

I artikeln berörs det som nästan ingen vågat nämna, hyreskontraktet med Ersta diakonisällskap som socialborgarråd i Stockholm, och anklagelserna mot Adoptionscentrum om bortrövade barn när han var ordförande. I båda fallen klarade han sig undan. Trots att han bör ha varit väl medveten om att lägenheten var till för utsatta kvinnor.

När han sålde landstingsägda Serafens vårdcentral till sina kompisar för en spottstyver som sedan sålde vidare med extremt god vinst, lika tyst. Så vem är vår tilltänkta statsminister?

Är det en statskupp i slow motion vi bevittnar? Och vilka är vi? Som inte utkräver ansvar medan tid är.

Elisabeth Gerle, forskare, författare och präst,