Förnuftig jagcentrering eller förtröstans hållning

En av sommaren soliga morgnar lyssnar jag på P 1:s Oförnuft och känsla med Helena von Zweigberg. Hon gör ofta tänkvärda program. Den här gången handlar om att ta vara på ögonblicket. Just som kritiken stiger inom mig, tar de faktiskt upp att samtidens ögonblicksideologi passar som hand i handske med konsumismen. Köp nu. Unna dig. Vänta inte till i morgon utan ta vara på tillfället. Men programmet går inte djupt in i detta fenomen där det ständigt basuneras ut att du tjänar 50 eller 100 kronor genom att köpa en vara till nedsatt pris, trots att du naturligtvis inte tjänar något alls, utan kanske betalar dyrt för något du inte behöver, bara därför att försäljaren lyckas få dig att tro att varan EGENTLIGEN skulle kostat 50 eller 100 kronor mer.

Programmet försöker alltså gå bakom en förenklad carpe diem – ideologi, men utgår samtidigt självklart från det numera söndertjatade begreppet mindfulness. Kursledare i mindfulness och författare till böcker om mindfulness lägger ut texten och förklarar vad det handlar om och hur det ska utövas på rätt sätt. Mindfulness är i sig en luckrativ verskamhet.

I mitt stilla sinne undrar jag: Vad är det för skillnad på mindfulness och Blott en dag?

Under mina år som präst i församlingstjänst var den psalmen ofta återkommande som begravningspsalm. Den gav tröst. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Samma betoning av ögonblicket som i mindfulness. Men med en stor skillnad. Lina Sandells psalm talar om en förtröstan som vilar i relation. Psalmen fortsätter nämligen ”Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då.” Trösten i nuet hör samman med tilliten att inte vara övergiven.

I hennes ursprungliga version talar hon om Guds modershjärta, men tvingades senare ändra till fadershjärta, som den tidens psalmbokskommitté hävdade var en mer passande gudsbild.

Mindfulness handlar om att med egen kraft och träning lära sig att stänga av störande tankar från omvärlden och från sitt förflutna. Likaså bemästras oron för framtiden genom att fokusera på här och nu. Ganska klokt tror jag, även om begreppet mindfulness blivit en kommersiell kassako genom att framställas som en neutral teknik. Ideologiskt och politiskt är det dock inte alls neutralt. Det utgår från ett ideal där individen står i centrum. Relationer och sammanhang försvinner ur synfältet.
Lina Sandells psalm utstrålar en tillit utifrån en förtröstan som vilar i en relation som bär hennes liv och ger mening åt hennes handikapp. Hennes fromhet bärs av en innerlig, personlig gudsrelation. Den kan beskrivas som individualistisk, men inte som atomistisk. Hon är inte ö, utan lever i relation.

I klassisk kristen tro är triangeln viktig, inte bara som symbol för Guds allseende öga, utan än mer som uttryck för att vi som människor lever i relation, till Gud och medmänniskan.

Vår tids politik blir alltmer en ögonblickets och gesternas politik. Dräpande formuleringar som får folk att skratta har visat sig framgångsrika för såväl Boris Johnson som Donald Trump. Men hatretoriken är inte fullt så lustig när Johnson som utrikesminister ska möta dem han förolämpat. Det lär inte bli lättare för Trump om han blir USA:s nästa president.

Men varför bry sig? Det handlar ju om här och nu, ögonblicket, att få så många skrattare, och hatare, som möjligt på sin sida. Vad som händer sen är inte mitt ansvar. Det gäller att synas och att jaga lajks på facebook eller på annat sätt. Lite mer stillhet och mindfulness hade inte skadat. Men jag tror att vi än mer behöver en insikt om att vi alla deltar i en gemensam berättelse. En narcissistisk kultur lever av sin egen spegelbild. Det är en ganska näringsfattig kost, men framförallt farlig.

Läs också: http://www.lag-avtal.se/asikter/superstressad-av-mindfulness-6551620