Ny bok om Luther, kropp och sinnlighet
Sinnlighetens närvaro.
Verbum 2015.
Luther beskriver gudsmötet som en omfamning. Han använder starka erotiska bilder hämtade ur den mystika traditionen. Samtidigt gick han till storms mot den mystik som nedvärderade vardagen och det materiella. Istället återförde han det erotiska språket till mänskliga relationer. Mellan älskande och inom politiken.
Elisabeth Gerle menar i sin nya bok om Luther och sinnlighet att vi idag kan inspireras av detta till att se Kristus i medmänniskan, även den främmande, kanske skrämmande. Boken utmanar traditionella lutherska motsatser mellan olika sorters kärlek. Kärlekens omfamning bryter igenom gränser mellan mänsklig och gudomlig kärlek, mellan medborgarrätt och mänskliga rättigheter. Den betonar ömsesidighet.
Sinnlighetens närvaro – Luther mellan kroppskult och kroppsförakt visar en annan sida än medias. Här möter en sinnlig, erotisk och humoristisk Luther. Han uppskattade livets goda och såg musik, god mat, vin och sexualitet som ett värn mot tvivel och missmod. Medan kroppen i samtiden antingen dyrkas eller göms undan och föraktas, så ser han den som något naturligt. Människan ses som en helhet med kropp, själ och ande. Intellektet står inte över kroppen. Vardagen är en plats både för gudsmöte, sinnlighet och guds-tjänst. Där är människan Guds medarbetare, just som människa.
Elisabeth Gerle lyfter fram erfarenhetens och sexualitetens betydelse för trons språk. Hon för ett kritiskt samtal med Luther och samtida teologer från olika delar av världen, som på olika sätt intresserar sig för synen på kropp och erotik. Hennes bok är den fjärde i forskningsprojektet om Luthersk teologi och etik i en postkristen tid som inleddes med antologin E. Gerle (red) Luther som utmaning – Om frihet och ansvar (Verbum 2008).
