Ett land har alltid en armé
Förvisso var det 1721 och således nästan 300 år sedan som min by brändes ner. Men vissa av oss är lite långsinta.
När jag därför bläddrar i Gunnar Linds bok ”Brända hemman Roslagen”, som utkom på Carlssons Bokförlag för ett par år sen, är det en påminnelse om allt som de äldre berättade hemma i byn om när tsar Peters soldater tände på.
Linds bok är en mycket noggrann genomgång, hemman för hemman, där han redovisar vad som hände utefter roslagskusten. Men alla kustmänniskor kommer att känna igen mycket av beskrivningen av miljön. Boken är dessutom generös med att berätta om den historiska bakgrunden och ge kunniga detaljer om kustbefolkningens villkor under lågfrekventa krig.
Ett något annat perspektiv får vi av boken ”Allt är omöjligt. Och vi ger oss inte” (Themis) av Elisabeth Gerle.
Med utgångspunkt från Ronneby var Gerle med och organiserade ”den stora fredsresan” som i slutet på åttiotalet fick stor betydelse som fredsaktivistiskt nätverk.
Boken innehåller, förutom ett myller av mer eller mindre kända politiker och makthavare, också en varm skildring av Blekinge och människorna här.
Läsningen ger även oss försvarsvänner en del att fundera på. En mindre grupp människor med stor övertygelse kan vinna över en större grupp med ljumt engagemang. Åtminstone ett tag.
Men boken ger också vid handen att historien snabbt kan ändra spår. Gerles berättelse handlar om en tid när alla tog för givet att världen dominerades av två supermakter. Plötsligt föll den ena sönder. Varför?
Gerles bok verkar inte ha något svar på den frågan.
Vi som gärna använder uttrycket ”ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans”, har goda skäl att lära oss förstå hur fredsänglar gör för att få vind i seglen.
Gerles bok handlar dessutom väldigt mycket om en tid när Blekinge var centrum för vad som blev en global rörelse, som otvetydigt spelade viss historisk roll.
Det kan vara bra att ha med sig när vi diskuterar framtidens försvarspolitik. Något som görs i den på Ekerlids Förlag utgivna antologin, ”Sveriges försvarspolitik”, med redaktörer Zebulon Carlander och Oscar Karlflo.
Flera försvarsexperter bidrar med texter om allt från 500 år av svensk underrättelsetjänst till materialförsörjningens betydelse för militär förmåga.
En reflektion som kan göras kommer utifrån något Carl Bildt skriver. Han påpekar att förr laddade Sverige för att med ett mobiliserat totalförsvar möta en sovjetisk invasion. Men idag är hotbilden annorlunda. Det gäller att identifiera och bekämpa hot över ett betydligt bredare spektrum.
Vi vet att konflikter inte bara avgörs genom den ”hårda makt” som militär förmåga ger, utan också genom ”mjuk makt”, alltså propaganda och desinformation av olika slag.
Därför blir också en kombinerad läsning av Gerles bok och försvarsantologin intressant, i synnerhet för oss som har ett trehundraårigt perspektiv på vad som kan hända utefter en oförsvarad kust.
