Och så ringer Thomas Nordegren. Undrar om jag vill vara med i Efter tre nästa dag den 8 april. Då ska man diskutera SVTs två filmer om och med Soram Ismail.

Hur ska man se på det som hänt? Kan man förlåta? Hur? När man är dömd i offentligheten men inte av domstol. Svåra frågor. För nätet ger ingen förlåtelse. Ändå är det en mänsklig rättighet att ses som oskyldig tills man är dömd.

Men det väcker också frågor om makt. Om vem som har tillgång till medier för att “tala ut”. Kanske ännu mer om Public Service är rätt forum för detta. Är det inte snarare en god själasörjare eller en terapeut som kan hjälpa en människa som säger sig ha förlorat sin kompass och inte längre vet vad som är rätt eller fel?

Samtalet kom att handla om detta och om de instrumentella råd han fick av sina gamla kollegor och vänner. Pudla! Be om ursäkt. Du kommer att blir förlåten och sen kan du komma tillbaka. De kvinnor som farit illa fanns inte med i bilden.

För bara ett par tre generationer sen var det den flicka som blev med barn som fanns kvar med skammen och ofta hade fått sin framtid förstörd, medan mannen inte sällan gick vidare oskadd. Det är kanske inte det vi vill ha tillbaka.

Men hur hantera offentlighetens domar som blir allt vanligare på nätet. Ja det var några av de frågor som kom upp i samtalet. Jag beskrev det som en personlig och kulturell tragedi som ställer svåra frågor till vår samtid.

https://sverigesradio.se/avsnitt/1685235?fbclid=IwAR0SGDpJosCP3hcGphfHoArvuYdTZh7-bxrI22DzaPM7jUhj9T7JDv4GNIY