För några år sen var Zygmunt Baman på besök i Lund. Han varnade då för att sätta bindestreck mellan nation och stat. Jag förstår varför. För det är inte riktigt samma sak. https://www.lu.se/article/zygmunt-bauman-drog-fullt-hus?fbclid=IwAR1kyBw_

Blev något häpen över att både Anders och jag syns på bilden. Men vi fick ingen sittplats och stod precis vid talarstolen. Anders fotograferande som alltid!

I samtida debatt ställs ofta det kosmopolitiska, att se sig som världsmedborgare, mot nationell tillhörighet. Ordet kosmopolit har med jämna mellanrum använts som ett nedvärderande uttryck om judar, till exempel i Sovjetunionen, Tyskland, Polen och Tjeckoslovakien. När etnicitet och nationell tillhörighet ställs mot medborgarskap och universella mänskliga rättigheter framstår global solidaritet som ett hot mot lojaliteten med den egna etniska, nationella gruppen. Ett flagrant exempel var när den förre vice talmannen Björn Söder (SD) talade om samer och judar som exempel på nationer, som inte är svenska.

Att sätta bindestreck mellan nation och stat är inte okomplicerat. Likhetstecken mellan nation och stat riskerar att leda till att alla som beskrivs som icke svenskar, eller som mindre svenska, hamnar utanför, även om de är svenska medborgare. Vad som beskrivs som en nation varierar. Alldeles oavsett om etnicitet, religion eller språk betonas blir ofta just judar, romer, samer, men också muslimer, betecknade som icke tillhöriga. Ännu skarpare dras gränsen mellan dem som har svenskt medborgarskap och inte. Alltmer hat riktas mot dem som beskrivs som illegitima, eller utan papper, s.k. papperslösa.

Att tala om globalt medborgarskap kan lätt bli missvisande. För det finns inte, mer än som en känsla och ett mål att sträva mot. Medborgarskap är alltid knutet till en konkret politisk gemenskap.  Men global solidaritet, och mänskliga rättigheter för alla är något att arbeta för. Glimtvis bryter det fram. Att tala om människor som rättighetsbärare är ett uttryck för detta.

Skapelsetron hävdar att alla människor skapats till Guds avbild. De är därför heliga! Skapelstron blir därmed en politisk utmaning rakt in i den samtida debatten. Denna tro går bortom tillhörigheter som bygger på etnicitet, nation eller medborgarskap och vetter mot ett transnationellt medborgarskap. Där framstår det gemensamma goda som eftersträvansvärt. De globala frågorna om klimat, migration, fred och beboeliga hembygder är något vi måste arbeta för tillsammans. Jag skriver om detta i mitt bidrag i den lilla boken American Perspectives meet Scandinavian Creation Theology. Boken bygger på ett samtal mellan Catherine Keller, Marit Trelstad och skandinaviska skapelseteologer som betonar ständigt nyskapande. Visionen om gudsriket, som bryter in här och nu, ger hopp och ställer frågor inför en obarmhärtig flyktingpolitik och kring den orättvisa tillgången till det gemensamma goda, som vi alla lever av.

Skapelseteologi – en politisk teologi som ger hopp!